Hyra och bostäder
Något som jag tänker på ganska så ofta är detta med skillnaden från en bostad till en annan. Nu finns det självklart variabler som påverkar hyran eller kostnaden att bo. Det är placering av bostaden, i city eller ute på landet. Eller i vilken stad man bor eller norra eller södra Sverige. Det är också storleken på bostaden som påverkar och när bostaden är byggd.
För inte så länge sedan var det bara att ringa till ett fastighetsbolag eller en annan firma som hyrde ut och fråga vad som fanns tillgängligt. Man kunde ofta välja var man ville bo och storleken på lägenheten. Idag är det inte så, det är brist på bostäder och ofta lång kö i attraktiva städer och kommuner. Många ungdomar väljer idag att bo hemma ett par år för att spara pengar så att man eventuellt kan köpa en lägenhet. Det kan vara påfrestande för vissa och för andra fungerar det helt fint. Men det är den enda möjligheten de har. Och för att inte tala om många äldre som tvingas bo på gatan efter ett helt liv i jobb. Det är en skam.
Varför är det då så? Det kan verka som om de som styr landet har tappat lite kontrollen på tillgång och efterfrågan. I vissa kommuner är det bostadsköer på upp till 20-25 år medan det i andra kan gå på ett par år. I norra delen av Sverige är det mycket lättare att få en bostad medan det i storstäderna och södra Sverige kan verka hopplöst ibland. Visst, är man född med silversked i mun så är det inga problem, en lägenhet eller ett hus köps in snabbt. Men alla har inte den fördelen.
Jobb
Går man in på en hemsida med hus till salu kan man i vissa kommuner få ett jättefint hus för 100 000 kr. Medan ett liknande hus i en annan kommun kostar 1 miljon eller mer. Det billiga huset är perfekt för den som har en egen firma och kan jobba hemifrån. Den som är beroende av ett hus nära jobbet i en stad har ett större problem. Många gånger så tänker jag att det var bättre förr, när folk var självförsörjande och inte beroende av ett system som tvingar oss att jobba 9 – 5, som Dolly Parton sjunger om.
Men samhället idag är byggt upp på ett sådant sätt och fram till att folk vaknar upp och kanske skaffar sig ett litet hus på landet och odlar sin egen potatis och sina egna tomater så får man fint infinna sig i vad som erbjuds. Man kan klaga och protestera bäst man vill och hoppas på att saker ska bli bättre. Men så länge man inte ändrar på sig själv så kommer ingen förändring att ske.
Min mormor och morfar bodde i ett litet torp ute på landet. Där växte också min mamma upp tills hon träffade min far och de startade ett liv tillsammans. De köpte också ett hus på landet där vi odlade blommor som vi sålde, grönsaker som vi åt och konserverade. Frukt som vi gjorde saft och sylt av. Jag känner ibland att jag saknar detta. Idag är Sverige beroende av import av mat. Tänk om möjligheter till folk flest kunde läggas om lite och folk kunde börja odla mer, det skapar jobb och Sverige blir inte så beroende av andra länder. Många hade nog velat sakta ner lite i det dagliga livet och ta det lite mer som det kommer. En blomstrande landsbygd, tänk så fint det hade varit.
Jag säger inte att teknik, industri och utveckling är en dålig ting. Men ibland så får man en känsla av att det går för fort och att världen idag är på väg att spåra ur. Det är lov att stanna upp, tänka till och inte minst fråga sig själv, är det detta vi vill ha. Det borde alla göra, från Svensson i Svenljunga till de som styr vårt land.